Guds tid

Jag vill försöka peka på lite av Guds kronologi. I 1 Mos 5.3 kan vi läsa om att Adam var 130 år när Set föddes. Så Set föddes med andra ord 130 år efter Adam. Set fick sedan en son som han kallade Enok som föddes när Set var 105 år. Det innebär att Enok föddes år 235 efter Adam på det här sättet kan vi följa kronologin och fastställa att Noa föddes 1056 år efter Adam. I 1 Mos 7:11 kan vi också läsa om att det var när Noa var 600 år som floden kom. Bibeln talar också om Enoks son Metusalem som blev 969 år. Metusalem föddes 687 år efter Adam Det betyder att han måste ha dött 1656 år efter Adam samma år som floden kom, men Metusalem dog inte i floden vilket hans namn också indikerar Metusalem betyder nämligen; När han är död skall det sändas. Utan tvekan fick Enok en uppenbarelse om floden och gav därför sin son det namn han fick. Han skulle vara ett vittnesbörd om att när han var borta skulle floden komma. På samma sätt kommer också vedermödan att komma när den levande församlingen är borta.

Nu är bibelns kronologi inte alltid så precis men i 1 Mos 5.32 står det att Noa var 500 år och han fick sönerna Sem, Ham och Jafet. Här uppstår ett litet problem Var dessa tre söner trillingar så att de föddes på samma år? Förmodligen inte, men Ham och Jafet var inte den blodslinje som ledde till Kristus. Det som intresserar oss är därför Sems linje. I 1 Mos 10:21 får vi veta att Jafet var den äldre brodern. Det betyder att Sem föddes åtminstone ett eller två år senare. Nu finns det ett sätt att få reda på det och det är att titta på Sems son. I 1 Mos. 11:10 står det att Sem var 100 år när han blev far till Arpaxhad två år efter floden. Det betyder att Sem måste ha fötts 1558 år efter Adam och 98 år före floden och Noa var 502 år när Sem föddes 1056 + 502 = 1558 Om vi fortsätter att följa släktregistren i 1 Mos 11 så ser vi så småningom att Tera föddes 1878 år efter Adams skapelse. 1 Mos 11:26 säger att När Tera var 70 år blev han far till Abram, Nahor och Haran. Det skulle innebära att Abraham föddes 1948 år efter Adam när hans far var 70 år. Bibeln berättar att Gud ändrade Abrams namn från Abram till Abraham när han var 99 år. Nästa år föddes Isak så Abraham var 100 år när Isak föddes Det innebär att Isak föddes 2048 år efter Adam. Isak i sin tur var 60 år när Jakob och Esau föddes (1 Mos. 25:26) Det innebär att Jakob föddes 2108 år efter Adam. Jacob reste till Egypten när han var 130 år Det berättar han då han stod inför Farao och säger i 1 Mos 47:8-9 och Farao frågade om hans ålder och Jakob svarar att min vandrings tid har varit i 130 år då kommer vi fram till 2238. Nästa fråga blir: Hur länge stannade Jakob och hans efterkommande i Egypten? Bibeln säger i 2 Mos 12:40 Den tid som Israels barn hade bott i Egypten var 430 år. Just den dag då de 430 åren hade gått drog alla Herrens härskaror ut ur Egyptens land. Moses som skrev detta var noga med att påpeka att det skedde på dagen 430 år efter att de kommit till Egypten. Samtidigt hade Gud sagt till Abraham att hans ättlingar skulle bo som slavar i Egypten i 400 år (1 Mos 15:13). Varför la Gud till 30 år? Jo vi får svaret i Gal. 3.16-17 Men nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Och det heter inte: ”och åt dina avkomlingar”, som om det gällde många, utan det talas om en enda: och åt din avkomma, och det är Kristus. 17 Jag menar: ett testamente som Gud själv en gång har förklarat giltigt kan inte upphävas av den fyrahundratrettio år yngre lagen, så att löftet skulle sättas ur kraft. Paulus säger att testamentet gavs 430 år efter Guds löfte till Abraham. Om vi går tillbaka i tiden kan vi se att Gud gav sitt löfte till Abraham på påskdagen 430 år innan uttåget ur Egypten. Detta förbund bekräftades i 1 Mos 15 då Abraham slaktade de fem djuren och la dem i två dela mitt emot varandra. Det som normalt skede i ett förbund mellan två parter i ett blodsförbund var att de gick tillsammans arm i arm mellan djurhalvorna. På så sätt bekräftade man att Må Gud göra detta mot mig om jag bryter förbundet. Nu lät Gud Abraham i stället sova så att förbundet skulle vara ett löftesförbund från Guds sida. Gud slöt helt enkelt ett förbund med sig själv och var därför inte beroende av Abraham eller hans efterkommande om de skulle klara att hålla sin del eller inte. Det är därför Paulus kallar förbundet ett löfte i motsats med det förbund som slöts med Mose där israels folk var förpliktade att hålla Guds förbund för att få uppleva välsignelse.

Om vi daterar de 400 åren tillbaka till Isaks födelse, när Abraham var 100 år då står det klart att Abraham var 70 år då Gud gav honom löftet. Detta förklarar också skillnaden mellan de 400 åren i Egypten och de verkliga 430 åren båda tidscyklarna slutar med samma dag för uttåget Det är bara startdagen som är olika. De 400 åren går tillbaka till dagen för Isaks födelse då Abraham var 100 men Gud slöt förbundet med Abraham 30 år tidigare. Antingen räknar man startdagen för främlingskapet vid Isaks födelse eller också räknar man startdagen för främlingskapet från dagen då Gud slöt förbundet med Abraham och han blev en främling i denna världen.

Vi sa att Jakob gick till Egypten år 2238 och att Israels folk lämnade Egypten år 2448 De tillbringade alltså bokstavligen 210 år i Egypten. Det stämmer också med Guds löfte om att de skulle återvända i fjärde generationen, så Israel lämnade Egypten israel lämnade Egypten 400 år efter Isaks födelse men 430 år efter Guds förbund med Abraham. Det stämmer också med släktleden i 1 Krön. 6:1-3 Där vi kan läsa om att Jakob födde Levi som födde Ketath som födde Amram. Amram gifte sig med Jochebed som födde Moses. ( 2 Mos 6:20) alltså fyra generationer.

Fångenskapen kan delas in i två delar först 190 år som främlingar i Kanan och sedan 210 år som främlingar i Egypten. 1 Mos 15:13 säger att Abrahams säd skulle vara främlingar i ett land som inte var deras Vem var Abrahams säd? Jo Isak. Därför började främlingskapet för Isak med hans födelse, då rivaliteten mellan honom och Ismael med sitt egyptiska blod började. Men för Abrahams del började främlingskapet den dag Gud slöt förbundet med honom.

Vi vet att israel lämnade Egypten på påskdagen. Tabernaklet restes den första dagen i den första månaden nästan ett år efter att de lämnat Egypten (2 Mos 40:17) efter att ha helgat tabernaklet under de påföljande 12 dagarna så firade Israel den första påsken i öknen så gick de till Paran och folket började klaga för att de inte hade kött att äta som i Egypten så Gud sänder dem vaktlar så att de skulle få äta som det står till dess att köttet trängde ut i näsan på dem. Detta måste ha ägt rum vid tiden för pingst i den tredje månaden.

Sedan gick man vidare till Haserot där de stannade. Här började Mirjam sätta sig upp mot Moses och anklaga honom för hans giftermål med Sippora som var Midjanit men också en avkomma från Abraham genom Ketura. Gud slog emellertid Mirjam med lepra och det måste enligt lagen ha tagit en vecka för henne att bli ren Nu måste man ha kommit fram till den fjärde eller femte månaden i året 2449.

Nu sänder Moses de 12 spejarna för att bese löfteslandet och de återvände på hösten samma år med druvor. Druvskörden börjades vid tiden för lövhyddohögtiden då prästen hällde ut ett drickoffer varje ag i sju dagar under högtiden. Detta var en förstlingsfrukt av den nya vinskörden. Trampandet av druvorna måste ha ägt rum på försoningsdagen fem dagar innan lövhyddohögtiden. Vi kan i alla fall fastställa tiden för spejarnas återkomst till hösten 2449. Eftersom det hebreiska året börjar innan lövhyddohögtiden som var vinets skördefest kan vi dra slutsatsen att nu var kalenderåret 2450. Eftersom jubelåret börjar det 49:onde året och slutar med det 50:onde året så kan vi säga att en 10 årig jubileums årscykel är 490 år och 50 jubelår blir 2450 år.

Vid detta ögonblick skulle israels folk ha blåst i sina trumpeter och beslutat sig för att inta löfteslandet. För nu var det jubelårens jubelår då varje människa som varit slav skulle återta det som var förlorat. De hade hamnat i skuld och blivit tvinade att sälja sig själva som slavar först som främlingar i Kanan och sedan som fångar i Egypten men nu ville Gud upprätta allt. På grund av deras otro gick de dock miste om allt det Gud förberett för dem.

När Adam föll i synd så blev han såld som slav under synden och blev syndens tjänare. Hur mycket han än arbetade kunde han inte befria sig själv, Ingen annan kunde heller befria honom. Enda chansen var att invänta jubelårs trumpeten. Om Israel valt att återvända år 2450 så skulle de ha återfått det som gått förlorat genom Adam, men Gud visste vad de skulle välja och det ingick därför inte heller i Guds plan. Det fanns inte heller i deras sinnen för 10 av spejarna gav folket en negativ rapport och därför kom de aldrig in i Guds vila.

Hela detta scenario blir bara begripligt om vi förstår timingen. Jorden hade väntat 50 jubelår på detta ögonblick men när det inträffade så hade man inte tro nog till att gå in i vilan så Gud lät dem stanna ytterligare 38 år i öknen innan de kom in i löfteslandet.

När de slutligen kom in i landet kom de in vid påskhögtiden inte vid lövhyddohögtiden för att de inte skulle få nya himmelska kroppar. Det de fick var ett land att inta. Det var gott och inkluderade både tecken och under, men det var inte vad det kunde ha varit.

Jesu korsfästelse var slutet på påskens tidsålder och nu började pingstens tidsålder och vi är nu på väg in i lövhyddohögtidens tidsålder som börjar med den levande församlingens uppryckande för förebildas av de fem jungfrurna som inte bara väntade på brudgummen men som också hade olja i sina lampor

Utvalda inlägg
Senaste inlägg
Arkiv
Sök efter taggar
Följ oss
  • Facebook Basic Square
  • Twitter Basic Square
  • Google+ Basic Square

 

Här nedan hittar du en del av de budskap jag förmedlat framför allt i församlingen Agape i Göteborg.

© 2023 by Name of Site. Proudly created with Wix.com

  • Facebook Social Icon
  • Twitter Social Icon
  • Google+ Social Icon
This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now